Reaktiv datorkriminalteknik är processen att utreda en datorrelaterad incident efter att den har inträffat. Målet med reaktiv datorkriminalteknik är att samla in och analysera bevis för att identifiera gärningsmannen och fastställa orsaken till händelsen.
Reaktiv datorkriminalteknik används ofta i följande scenarier:
* När ett datorsystem har blivit hackat
* När data har stulits eller skadats
* När en dator har använts för att begå ett brott
Reaktiv datorkriminalteknik innebär följande steg:
1. Identifiering: Det första steget är att identifiera händelsen och fastställa dess omfattning. Detta inkluderar att samla in information om de berörda systemen, händelsens karaktär och den potentiella påverkan av incidenten.
2. Inneslutning: Nästa steg är att begränsa incidenten för att förhindra ytterligare skada. Detta kan innebära att isolera de drabbade systemen, koppla bort dem från nätverket och stänga av dem.
3. Bevarande: När händelsen väl har begränsats måste bevisen bevaras. Det handlar om att skapa en rättsmedicinsk bild av de drabbade systemen och lagra bilden på en säker plats.
4. Analys: Nästa steg är att analysera bevisen för att identifiera gärningsmannen och fastställa orsaken till händelsen. Detta kan innebära att man använder kriminaltekniska verktyg för att undersöka systemfiler, händelseloggar och nätverkstrafik.
5. Rapportering: Det sista steget är att ta fram en rapport som dokumenterar resultaten av utredningen. Denna rapport bör lämnas till lämpliga myndigheter, såsom brottsbekämpning eller ledning.
Reaktiv datorkriminalteknik är en komplex och utmanande process, men den är väsentlig för att utreda datorrelaterade incidenter och säkerställa datorsystemens säkerhet.
