Även om hackare inte nödvändigtvis faller inom ramen för "inre mänskliga hot" i traditionell mening, eftersom de kanske inte är direkt anslutna till eller anställda av en organisation, kan de utgöra betydande externa hot mot en organisations informationssystem och data.
Här är anledningen till att hackare kan betraktas som ett externt mänskligt hot:
1. Obehörig åtkomst:Hackare får obehörig åtkomst till en organisations system och känslig information utan uttryckligt tillstånd eller genom skadliga medel, vilket kan äventyra konfidentialitet, integritet och tillgänglighet för känslig data.
2. Skadligt uppsåt:Hackningsaktiviteter drivs ofta av uppsåt, inklusive ekonomisk vinning, datastöld, avbrott i verksamheten, skada på rykte eller tillgång till konfidentiell information för personliga eller konkurrensmässiga fördelar.
3. Externa aktörer:Hackare verkar som externa aktörer eller enheter utanför organisationen och har inte auktoriserad tillgång till interna system. De utgör hot från "utsidan" genom att utnyttja sårbarheter, svagheter eller mänskliga fel för att infiltrera system och komma åt information.
4. Insidersupport:Ibland kan hackare samarbeta med missnöjda insiders eller interna aktörer inom en organisation för att få insiderinformation eller kringgå säkerhetsåtgärder, vilket gör deras attacker mer effektiva.
5. Riktade attacker:Hackare kan använda sina kunskaper och färdigheter för att rikta sig mot specifika organisationer eller branscher baserat på ekonomiskt värde, immateriella rättigheter, konkurrensfördelar eller geopolitisk betydelse, vilket gör dessa organisationer sårbara för cyberhot.
Även om hackare betraktas som externa snarare än interna hot, kräver att förhindra cyberhot effektiva cybersäkerhetsåtgärder, omfattande säkerhetspolicyer, utbildning för anställdas medvetenhet, fortlöpande sårbarhetsbedömningar och korrekt cybersäkerhetshygien för att skydda känslig information och minska potentiella risker.
