Brist på verkställighetsbefogenheter: IAEA har inga tillsynsbefogenheter för att tvinga stater att följa dess regler eller vidta åtgärder mot dem som bryter mot dess skyddsavtal. Detta kan begränsa dess effektivitet när det gäller att avskräcka eller bestraffa överträdelser av avtal om icke-spridning av kärnvapen.
Begränsat medlemskap: Alla länder är inte medlemmar i IAEA, och vissa icke-medlemsstater är kanske inte föremål för samma nivå av granskning och tillsyn som medlemsländer. Detta kan skapa luckor i den globala icke-spridningsregimen för kärnvapen och göra det svårare att upptäcka och förhindra kärnvapenutveckling.
Konkurrerande nationella intressen: IAEA:s arbete kan påverkas av konkurrerande politiska och nationella intressen mellan dess medlemsländer. Detta kan göra det utmanande för byrån att upprätthålla sin oberoende och opartiskhet, och det kan påverka de beslut och rekommendationer som fattas av IAEA:s styrande organ.
Brist på resurser: IAEA:s budget och resurser kan vara begränsade, vilket kan begränsa dess förmåga att effektivt utföra sitt mandat och svara på nya utmaningar inom icke-spridning av kärnvapen.
Teknikspridningsproblem: Vissa kritiker hävdar att IAEA säkerställer inspektioner och övervakningsinsatser kan oavsiktligt hjälpa länder att utveckla kärnteknik som skulle kunna användas för militära ändamål, snarare än för fredliga tillämpningar.
Risk för politisering: Det finns en risk att IAEA:s arbete och beslutsfattande kan politiseras, särskilt i de fall där det finns konkurrerande geopolitiska intressen i spel. Detta kan undergräva myndighetens trovärdighet och dess förmåga att ge objektiva och opartiska bedömningar.
